Efter regn...

...kommer solsken heter det visst.....Min sista semestervecka regnade bort....och humöret följde med...
Sedan kom vardagen med alla måsten och borden och jag glömde bort...det som är viktigast...
Jag började intala mig att "det är kanske inte så bra som jag trodde". NU vet jag att jag hade fel och jag är så tacksam för den insikten....allt som behövdes var lite tid...och mycket prat.

Jag tycker om samtal, många, långa och ibland djupa. Jag tycker om att åka bil....många samtal har ägt rum i bilen, på väg...eller helt stillastående.

Jag tycker om innerlighet, närhet, kanske tillochmed utan att vara fysiskt nära, jag vill känna samhörighet...och det gör jag nu!!

GRODA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback